Bergtagen var det första fantasylajvet i Mirabilia-kampanjen och arrangerades 25 augusti 2018. Lajvet utspelade sig i Helkedal och handlade om en försvunnen kurir som bar på viktiga dokument.

Katharina Eskilsdotter av Harbardaätten vankar av och an i den stora rådssalen. Hon slår sig ned i sitt högsäte och blickar ut över de tomma stolarna som sträcker sig mot dörrarna i den andra änden av rummet. Kuriren borde vara här nu, tänker hon samtidigt som hon gnider sig om tinningen. Plötsligt öppnas dörren och hennes högsta rådsman stiger in i salen. ”Min härskarinna, vi har fortfarande inte sett till kuriren. Jag ber om ursäkt om jag inkräktar, men varför orsakar just denna kurir er så mycket huvudbry?” Katharina Eskilsdotter av Harbardaätten reser sig upp och går fram till det stora fönstret bakom högsätet och blickar ut. Gulgröna fanor vajar i vinden, på borggården tränar soldater och i fjärran slår bönderna sitt hö. Hon suckar djup och säger;
”Det är inte kuriren som är det viktiga utan det som han bär med sig. Sedan Västanättens intrång i Helkedal förra året har vår lagliga rätt till Ödemårdspasset ifrågasatts. Dokumentet som kuriren bär med sig lagfäster vår rätt till området och därmed den lukrativa handel som flödar därigenom. Således är det av stor betydelse för vårat hus framtid att dokumentet inte hamnar i orätta händer. Att sända soldater efter dokumentet skulle ådra oss för stor uppmärksamhet, så sänd ut stigfinnare och vapenföra som du litar på. Men förtälj endast dokumentets betydelse, ej dess innehåll. Och glöm inte att det är av yttersta vikt att dokumentet levereras med obrutet sigill.”

Djupt in i Ödemårdsträsket tronar en fästning omgiven sankmarker och vallgravar. Endast den som känner de hemliga stigarna kan undvika de bottenlösa gölarna och Ödemårdsbasilliskerna i dess djup. I en ruffig bar innanför befästningarna sitter Sverker Silvertunga otåligt och väntar vid ett bord. En mystisk figur slår sig ned mitt emot honom och knackar en kort sekvens mot undersidan av bordet, varpå Sverker svarar med en liknande serie knackningar. Den mystiska rösten berättar att den har kommit över de uppgifter som Sverker begärt, men att de kommer bli dyrt. Sverker skrockar till och kastar upp en klimp mithril på bordet som varelsen snabbt stoppar innanför rocken innan den sneglar misstänksamt omkring sig. Ett brev byter ägare under bordet och varelsen reser sig sedan och rör sig mot utgången. Brevet beskriver en kurir som ska leverera en ytterst dyrbar last genom det närliggande Ödemårdspasset: En last som ska komma att bli enormt betydelsefull för Ödemårdens framtid. Sverker lutar sig tillbaka och smackar belåtet på sin pipa.

Hövdingen Zturkars bryter av ännu ett revben från den klent rostade ödemårdsalvens bröstkorg och glufsar i sig dess rosa kött. Köttsafterna som väller ut över hennes haka och spetsiga tänder verkar inte bekomma henne det minsta. Eldarna i salen flämtar till när klanens överlevande schaman träder in och kastar ett pulver i elden. En blå våg av eld sköljer genom rummet utan att bränna någon. Ur eldstaden reser sig en hand med ett smycke i sitt grepp. Stenen i smycket glöder röd och allt ljus i salen slocknar. I det röda skenet uppenbarar sig ett distinkt mänskligt ansikte med kraftigt underbett och en broschbeprydd mössa. Zturkars vrålar ut att hennes undersåtar skall finna smycket till varje pris. Hennes pack härjar sig fram genom skogar och gårdar i sökandet efter smycket och ganska snabbt sprider sig ryktet bland människorna. Varför har dessa skuggvarelser valt att träda fram just nu?

Erik Kvickfot flåsar och pustar ut. Han ser sig omkring med panik i blicken. Hans flämtande andetag känns som att de ekar i den tomma skogen. Inget syns till och han rättar till sin mössa och känner så att broschen sitter där den ska innan han kontrollerar att inga dokument fallit ur axelväskan. När han höjer blicken från väskan ser han hur något glimmar till precis framför hans fot. Erik river bort mossan och där uppenbarar sig ett smycke av guld. Men när han försöker plocka upp det bränner det till i handen och skogen tycks börja smälta och rinna omkring honom. Nu hör han andetagen igen, mycket tyngre och lugnare än hans egna. Alla skogens färger tycks rinna samman och plötsligt finner han sig liggande på rygg i mossan. Han försöker resa sig, men hans kropp lyder inte. Han försöker skrika, men intet ljud passerar hans läppar. Innan världen svartnar tycker han sig se en mörk skepnad som står och betraktar honom från skogsbrynet.

Stämningstexten från lajvet