Den Glödande Dimman var ett fantasylajv i Mirabilia-kampanjen som arrangerades 26 oktober 2019. Lajvet utspelade sig i Helkedal och handlingen fokuserade på en ceremoni tillägnad ljusets gudinna Lusernia. Under dagen terroriserades dock byborna av två stråtrövare som försökte kräva byn på mat och förnödenheter. Resoluta åtgärder från den nyligen tillsatta vaktstyrkan satte dock stopp för bråkmakarna.





















En ny morgon gryr och solens strålar värmer sakta upp den lilla skogsgläntan. Helkedals invånare vaknar och beger sig som vanligt till sina dagsverken, men allt är inte helt som vanligt. I deras hjärtan sprider sig för ovanlighetens skull en varm och förväntansfull känsla inför solnedgången. Ikväll är nämligen kvällen som de sett fram emot så länge; den årliga skördefesten. Ett tillfälle då nejdens vänner samlas och firar att skörden bärgats. Trots att vinterns kyla och mörker står för dörren är skördefesten en ljusets högtid då byborna tänder ljus och rökelse för att tacka Lusernia: Ljusets och livets gudinna. Av alla dessa tända ljus och rökelsestickor skapas en varm och glödande dimma runt Helkedal som byborna menar skyddar mot röta och missväxt.
Stämningstexten från lajvet
Mitt i dessa festliga förberedelser är det lätt att glömma vardagens besvär och orosmoln. Det hårda arbetet med att bärga skörden har lett till att Helkedals byråd inte har sammanträtt på flera veckor, något som borde åtgärdas så snart som möjligt. Vidare har Helkedal sedan gammalt en överenskommelse med Ödemårdsalverna som innebär att byborna samlar Luinit till alverna. Denna kristallina mineral växer i skogarna runt byn och i utbyte lovar alverna att hålla magiska varelser borta från byn. Dock är de vresiga och vanligtvis punktliga alverna nu flera dagar försenade; kommer Helkedal skuldbeläggas för denna försening? Dessutom har en beväpnad grupp rört sig i skogen de senaste veckorna och har omväxlande kallat sig fogdar, jägare, och tullare och på olika sätt försökt pressa byborna på pengar och information. Dessa möten har stundtals varit väldigt spända, men hittills aldrig slutat med våld.
Skogen runt Helkedal var dock märkligt tyst och tom på djurliv. Ljusets varelser tycktes söka skydd och kura i sina gömslen även under dagtid. Runt den mörka skepnaden tystnade fåglars sång och själva naturen tycktes hålla andan. Denna tysta tomhet skingras plötsligt när taktfasta steg hörs längs landsvägen och ekot av rustningar studsar mellan träden. Kartläsarens säkra stämma ljuder och ledaren ryter order. Resan har varit svår och mödosam, deras uppgift än värre; men deras mod är gott. Ty vid horisonten hägrar belöningen.